(Mo i Rana): Vinterlysfestivalen i Mo i Rana öppnar starkt med en rörande «Fuglane» av Tarjei Vesaas. Första helgen innehöll både komediteater, dans, figurteater för barn – och ståuppteater av den populäre skådespelaren Kristian Figenschow.
(Trondheim): Trøndelag Teaters oppsetning av Joseph Conrad-parafrasen «Det latterlige mørke» formidler et komplekst stoff i en underholdende og lettfattelig form.
(Stavanger): Det tar litt tid før Rogaland Teaters versjon av «Cabaret» virkelig setter seg i magen. Da sitter den til gjengjeld godt. Og sterkest inntrykk gjør enkeltmenneskene og møtene mellom dem.
Gå ikke glipp av: Forced Entertainment er tilbake med «Complete Works - Table Top Shakespeare», på Trøndelag Teater, 7.-16. februar. Les anmeldelse fra Meteor i Bergen (2017) her:
(Bergen): BIT Teatergarasjens sesongåpningsforestillinger på USF-Verftet.
Det fins mange Medeaer, og Kjersti Horn og Athena Farrokhzads Medea er interessant, men kan vi tro på henne?
(Drammen): Brageteatret i en välgjord produktion för barn i mellanstadet, med en något för snäll text, om frågan de allra flesta ställer sig någon gång
I «Livet er den eneste måten», basert på diktene til Wiroslava Szymborska, fremheves oversetterens rolle gjennom interessante formgrep, men tidvis savner jeg en mer leken undersøkelse av teksten.
Fargerikt og fragmentert med feministisk fokus, men snakker vi egentlig om Faust i Nationaltheatrets forestilling?
(London): Cate Blanchett gör debut på Londons National Theatre i Martin Crimps nya pjäs «When We Have Sufficiently Tortured Each Other». I sexualiserat, förhöjt rollspel med Stephen Dillane undersöks kvinnliga och manliga sterotyper inom en patriarkal könsmaktsordning. Regi Katie Mitchell.
Ofelia Jarl Ortega och hennes två medarbetare utmanar publiken med en tankeväckande föreställning, som rör begreppet Post Dance. Svenskproducerad aktuell danskonst.
Gå ikke:glipp av... Etter en omfattende Riksteaterturné har «Havboka» ankommet Oslo, hvor den åpner Nationaltheatrets høstsesong allerede 15. august. Les vår anmeldelse her
Gjennom fenomenal kroppsbeherskelse, engasjerende sang og visuelle stimuli, formidler kompani Via Katlehong den dype frustrasjonen og det såre håpet om regnbuenasjonen man var lovet etter apartheids fall.
(Stord): Hva er det gode liv? For oss selv og de vi lever sammen med på kloden? Spørsmålene vris på, avkles lag for lag, tulles med og bades i i «Verda er ein skandale».
Florentina Holzinger och hennes muser paraderar och parodierar. En lek med myter och subkultur som blir allför redovisande.
(Stockholm): Runar Hodne har iscensatt Tennessee Williams alltför sällan spelade «Orfeus stiger ner» på Dramatens Elverket. Den psykologisk-naturalistiska iscensättningen lyfter fram frustrerad erotik, men saknar glöd.
«Den knuste krukka» på Det Norske Teatret sit som ei kule. Det gamle stykket er småvittig, men – tragisk nok – framleis aktuelt.
(Bergen): Den Nationale Scenes «Hedda Gabler»-oppsetning er langt på vei, men ikke hele veien, preget av en hverdagslig psykologisk realisme.
(London): Simon Russell Beale stråler i Joe Hill-Gibbins’ produksjon av Richard II. Dessverre mister forestillingen en del av sin virkning når teksten mister tyngde.
(Førde): Slik slepp lyset inn. Cohen si kjende strofe snik seg inn tankane på veg ut frå teatersalen. I «Alt det lyse og alt det mørke» slepp lyset inn på gjennom slike skar, som finst i alt. Og i oss alle.