Kriget som en evighetsmaskin

Hela scenen är i rörelse när Det Kongeliges norska husregissör Sigrid Strøm Reibo tillsammans med tyska scenografen

Mutter Courage og hendes børn

Text: Bertolt Brecht, översättning Madame Nielsen

Musik: Paul Dessau

Regi: Sigrid Strøm Reibo

Scenografi, kostym: Karin Nottrodt

Ljusdesign: Egil Barclay Høgenni Hansen

Kapellmästare: Simon Toldam

Medverkande: Karen Lise Mynster, Fanny Louise Bernth, Özlem Saglanmak, Mathias Skov Rahbæk, Sigurd Holmen le Dous, Jens Jørn Spottag m fl

Det Kongelige Teater, 12 oktober 2020

Karin Nottrodt uttolkar Bertolt Brechts klassiker Mutter Courage og hendes børn. Det väldiga scengolvet öppnar sig i tvärgående sektioner vid framkanten, i mitten och i fonden. Ibland skjuter det upp och bildar nya rum, som ett provisoriskt fältkök inhyst i någon övergiven hålighet, eller som en bunker fylld med sandsäckar. Ibland sänks golvsektioner och blir tillfälliga skyddsrum. I pjäsens slutscen åker golvet upp och ner som i ett surrealistiskt tivoli.

I mänsklighetens eviga krig är mark och miljöer aldrig beständiga. Det stycke jord vi beträder tillhör ena stunden vår egen grupp och nästa dag de andras. Folk förflyttar sig, upprättar efemära hållpunkter, slåss för att försvara dem, och rör sig vidare, antingen för att de besegrats, eller för att införliva nya territorier.

Överlevaren Courage

Genom alla tiders krig vandrar Karen-Lise Mynsters Courage, en barsk, pragmatisk handelsmadam med virkad mössa över det otvättade, oklippta håret, och en sliten oljerock över termobyxor, ankelhöga kängor och ett magbälte med pengapungen. Hon ser ut som en torghandlare med rötter i bohemliv och upprorisk punk. Rör sig lite osmidigt framåtlutad, kroppen märkt av att ha lyft tungt och släpat på varor. Mynster är fullständigt brechtianskt osentimental – vi är mycket långt från den unga, älskliga banksekreteraren i tv-serien Matador, som på 70-talet blev skådespelarens stora genombrott.

Mutter Courage är en överlevare i det 30-åriga krigets Europa. Det är däremot inte hennes barn, den kaxigt stridslystne Eilif (Mathias Skov Rahbæk), den ärlige Schweizerost (Sigurd Holmen le Dous) och den stumma Kattrin (Fanny Louise Bernth). Alla tre offras på något sätt i krigets våld, och pjäsens emotionella utmaning är ju att vi ska förstå varför deras mor väljer att inte gå under av sorg, utan fokuserar på sitt arbete. Tack vare kriget har Courage business, och på grund av samma krig förlorar hon sina barn. Så länge de lever drar barnen runt den enorma vagn som rymmer familjens hem, handelsstånd, varor, utskänkningsdisk – och ett helt litet jazzband. Ledda av kapellmästaren Simon Toldam spelar fyra musiker Paul Dessaus originalmusik, i arrangemang som frijazz.

Från korsriddare till SS-officerer

Musiken, ljuddesignen och sångerna mellan scenerna betonar det tidlösa i pjäsens tematik. En liten soldattrupp träder fram och presenterar årtal och tematik för den kommande scenen. Musikens dissonanser och uppbrutna rytmer svävar ut i scenens mörka rymd med en malande känsla av oro och osäkerhet. Även om 30-åriga kriget är 1600-tal har Karin Nottrodt klätt dessa sjungande soldater i uniformer som gör en tidsresa: från korsriddare via 1600- och 1700-tal till första världskrigets skyttegravskrigare med gasmasker, till andra världskrigets nazistuniformer, vidare till amerikanska GIs i Vietnam och in i vår samtids utsända till Afghanistan. Kriget tar verkligen aldrig slut.

Fältprästen (Anders Hove) som parasiterar på Courage konstaterar lakoniskt att kriget inte har något att frukta, det har ett långt liv framför sig. Men kriget behöver också lite fredliga stunder.

Även bland de agerande rollerna markerar kostymerna en historisk konstant. Den unge sonen Schweizerost, som varit tillfälligt med i armén och fått hand om regementets kassaskrin, blir uppsökt av en Gestapoagent och avrättad av nazister. Den prostituerade Yvette (Özlem Saglanmak) personifierar alla tiders krigsluder och är en mer glamorös version av Courage – en som opportunistiskt lever på rotlösa yrkesmördare ute i fält. Hon slår sig samman med en SS-officer, karikatyrmässigt gestaltad av Jens Jørn Spottag, som hämtad ur Mel Brooks komedi Springtime for Hitler.

En evig krigskarusell

Sigrid Strøm Reibo visar med denna uppsättning prov på en fantastisk förmåga att arbeta med ensemblen och den stora scenens medel och effekter. Läsningen är intelligent, uttrycket är både underhållande och aggressivt rytmiskt. Madame Nielsens översättning till danska har precision och spelbarhet. Språket är rappt, sarkastiskt, med en underton av krigstrött cynism.

Endast den stumma Kattrin, framställd av Fanny Louise Bernth som en nutida, trotsig tonåring, ger uttryck för en bevarad tro på en annan framtid. Hon tar hand om Yvettes röda skor och räddar en övergiven baby – men hennes öde blir ju desto mera tragiskt.

Någon väg ut ur krigskarusellen erbjuds inte. Så länge någon kan tjäna på att människor dödar varandra fortsätter Mutter Courage att dra runt sin vagn. (Publisert 02.11.2020)