Det stora och det lilla
I Draum om hausten (1998), som idag framstår som ett av de främsta stycken Jon Fosse skrivit, en text som präglas av det som han senare blir alltmer upptagen av, finns en ständig glidning över i någonting annat. Tiden flyter och personerna mister kontrollen över var de är och vad de ska göra. Minnen blir till något du har drömt, och drömmar blir till erfarenheter. Oron finns där att inte kunna hålla någonting fast, dåallt glider undan. Det finns en bortvänd eller inåtvänd blick som arbetar i texten, som helt enkelt rinner på.