Livets dunkla mål

En del författare registrerar ett händelseförlopp och har ett yttre öga på det skeende som återberättas, ett skeende som registreras utan att ge någon

Hvorfor kom du ikke før

Tekst Liv Heløe

Komponist og musiker Amund Ulvestad

Regikonsulent Kai Johnsen

Dramaturgi og scenografikonsulent Yngvar Julin

Heløe/Ulvestad i samarbete med Hålogaland Teater i Tromsø

Vega Scene, 14 oktober 2019

Spilles 16 oktober

förklaring till personernas inre eller psykologi. På så sätt blir berättelsen en gåta som ska lösas, eller helt enkelt beskrivas. Avskärmad från verkligheten, eller den verklighet som fiktionen, i tredje person, ställer upp till beskådande.

Vardagsnära och dunkelt

Jag uppfattar Liv Heløe som en av dessa författare. Berättelsen i Hvorfor kom du ikke før är full av oklarhet, den beskriver ett handlande som sker utan huvudpersonens, Guttens, verkliga vilja. Plötsligt vill han riva sig loss, från barndomshemmet, och modern, han tar ett stort steg ut i världen, eller in i en ny tillvaro, men utan att egentligen vilja det. Han drömmer om att befinna sig i en storstad långt bort, och han tar sig dit. När han väl är där lever han sitt liv på gatan, då han inte vet hur han ska ta sig vidare. Det är som att huvudpersonens passivitet skapar en egen berättelse, och där det egentligen är viljelösheten och mållösheten, som skapar en dramatik som blir en form av förklaring av livets obeständighet och dunkelhet. Samtidigt är det vardagsnära, och det sker svepande berättartekniska hopp i berättelsen, vilket gör att denna form av text eller dramatik för scenen inte blir de essenser av stora, dramatiska ögonblick, som man finner i De Stora Dramerna. På detta sätt är Liv Heløes dramatik också en lågmäld form av drama, som vill undersöka, utan att visa ett patos. Hon är inte pompös, och hon är osentimental. Det visar hennes andra pjäser goda prov på, de är tilltalande i sitt här och nu. Man känner väl igen sig, väldigt väl.

Ändå blir denna position av registrerande av ett förlopp till en form av distansering, samtidigt som författaren paradoxalt försöker nå in under ytan i verkligheten-fiktionens outgrundliga mystik. Fiktionen lurar på så sätt betraktaren, eller läsaren, att lita på att konstruktionen fungerar som en allegori över hur världen ser ut. För världen ter sig hos dessa författare som något som nästan inte låter sig beskrivas, och som undgår dem hela tiden. Bara genom fiktionen får den en gestalt, utan att för den skull komma närmare ett svar.

Ljudberättelse

Berättelsen, som på Vega Scene stiligt och uttrycksfullt läses av Liv Heløes själv (tidigare har den lästs av skådespelare sedan uruppförandet på Hålogaland Teater) är ackompanjerad av Amund Ulvestad på elektronik. Den rör sig mot storstadens miljöer, kanske är det Paris, och Gutten hamnar på gatan, fångas upp av en man som utnyttjar honom, för att sedan hamna på gatan igen, och låter sig viljelöst hjälpas av två äldre män, som gör att han slutar som uppskattad skräddare i den stadsdel där han hamnar. Från vilken han återigen oväntat bryter upp och återvänder hem till sin mor, som inte alls förstår hur han har kunnat hamna i skräddaryrket. Mer ska inte avslöjas om handlingen, annat än att temat är den Fria viljan och reflektioner kring Determinismen. Finns det något som styr våra liv, och vad händer om man slutar att aktivt välja?

Allt detta sker i Amund Ulvestads ljudlandskap, med högtalare utplacerade i hela rummet. Vid vissa tillfällen sker föreställningen i helmörker, med Heløe gående runt i rummet bakom publiken och vid sidan av. Ljudlandskapet rör sig självständigt som en komponerad ljudvärld, närmast bortom själva berättelsen. Det är stundtals väldigt fint uppbyggt, för fallgroparna är många, särskilt i det rent illustrativa, men Ulvestad klarar sig i huvudsak genom att skapa koncentration och intresse kring vad som sker med denne Gutten. Vad som händer då han fortsätter att passivt låta sig föras med. Vilket ställer många frågor kring författarens förmåga att skapa illusionen av viljelöshet: det är givetvis Heløes egen konstruktion som avgör om detta ska lyckas eller ej. Med andra ord: ett meta-verk som handlar om sig självt och sin egen uppbyggnad. Ulvestads kompositioner arbetar smidigt med, understryker och utvecklar atmosfären, i bearbetningar av ljuden, utgående från det realistiska. Ljud uppförstoras och blir så att säga självständiga i sin verkan. Det är inte mycket som är ren musik, berättelsen står som det viktiga, och själva Berättandet som handling.

Hörspel framförda på detta sätt, på en scen i ett mörkt och ljussatt rum, är bara att applådera. Det är en form som är relativt ny och som borde utforskas mer. Kanske genom ett eget program här på Vega Scene? Ansatsen till ett program finns: nyligen har Tale Næss framfört Sweatshop Aleppo som hörspel. Jag är övertygad om att det går att göra en massa olika saker med många författares olikartade texter. Kanske också genom att sända podkaster som teater direkt från scenen, som direktsändning till folks vardagsrum. Det är dessutom ett fint sätt att bedriva teaterkonst på, att en publik samlas för att mer lyssna än se. Kanske kan det beskrivas som en hybrid mellan teater och konsert.

Gudsproblemet

Heløes text refererar till den fria viljan, och över determinismen som idé. Men det är reflektioner utan någon Gud. Gud nämns bara en gång, vad jag minns av hörspelet, och då bara som en form av talesätt, som ändå blir en slags bön: Å Gud! liksom, man kallar på Gud, omedvetet eller medvetet, för att det är en del av arvet och kulturen. Det är lite oklart om reflektionerna om den fria viljan är Guttens, eller om de är författarens. Gutten vill veta mer, men han söker inte efter sanningen. Även här är han på något sätt passiv, eller lat, i förhållande till det som sker med honom. Något som blir till en irriterande lucka i berättelsen.

För om idén om en allsmäktig Gud inte finns med, såkan han väl inte heller bli manifesterad i något annat, än som en frånvaro? Idén om en fri vilja är i klassisk kristen tanketradition något som ställs mot determinismen, i det att en allsmäktig Gud styr över allt, och att Guds vilja inte går att förstå, bara att foga sig i. Det ligger också nära Teodicéproblemet, om ondskan i världen också är manifestationen av Guds vilja. Jag menar att frånvaron av en Gudsdiskussion i Heløes text gör att Den fria viljan och Determinismen endast gör frågorna till lama försök att förstå sig på problemet. Kanske detta rimmar bra med Guttens passsivitet i berättelsen. Kanske det gör texten ofullständig. Hur det än är får det en att tänka till.

För att begripa vad Liv Heløes text ändå gör, så uppfattar jag den därför som en moralitet: det handlar om att söka vidare och inte bara låta livet ske av sig självt. Motivet med den passive huvudpersonen, som låter världen hända med honom eller henne, är bekant. I absurd teater är det närmast ett stående inslag. Liksom Franz Kafkas Processen vars huvudperson K är en absurd prosavariant. Det är en modernistisk, klassisk position: någon har tappat greppet och kan inte kontrollera sitt liv. Frågan som väcks till liv hos mig av Heløes text, detta fenomen att plötsligt drabbas av känslor, som pressar en till att viljelöst bryta upp från det invanda livet, är kanske en av de viktigaste kännetecknen i vår samtid? Vi mister långsamt kontrollen i våra impulsstyrda liv och ser världens till synes slumpvisa händelser som intyg på dess brist på mening. Det som gör oss passiva inför den förestående undergången. Eller rent av ett offer för en undergångsprofetia, som aldrig slår in?

Liv Heløes tidigare dramatik visar prov på samma diskussion. Som i stycket Idag og imorgen, där personerna har mycket svårt att bryta upp från sin bestämmelse, att stanna på en plats som låser dem fast, ekonomiskt och på andra sätt, och där det krävs att de sliter sig loss. En form av bygdementalitet där storstaden lockar, men där meningen med allt har tappats bort på vägen. Eller i de mycket färskare radiodramerna London/Askim och Briskeby. Här finns tydliga och återkommande existentialistiska motiv, utan att jag är bekant med och har läst allt av författaren. Men i Hvorfor kom du ikke før är det mer genomfört än tidigare.

Det är hur som helst, och kort sagt, underbart att få vara med i en författares undersökningar av återkommande teman och motiv, särskilt hos en med sådan kvalitet som Liv Heløe. (Publisert 15.10.2019.)