Dramatikeren Enquist

Edvard Hoems nekrolog finner du her: http://shakespearetidsskrift.no/2020/04/po-enquist-1934-2020

Nytt på Dramaten Play: Tribadernas natt (1975) og Bildmakarna (1998) av P O Enquist, strømmes f.o.m. 28 april 2020. https://www.dramaten.se/play/

ENQUETE

1) Hvordan vil du karakterisere P O Enquists dramatikk, og hvilke stykker vil du framheve?

2) Blir Enquist fortsatt spilt? Er for eksempel I lodjurats timma en mulig klassiker? 

3) Hvilken betydning har han hatt for svensk teater? Som Strindberg-leser?​

Leif Zern, teaterkritiker, Dagens Nyheter:

1) Det var oväntat att P O Enquist skulle bli dramatiker men framstår i efterhand som naturligt. Scenen passade hans temperament som idédiktare. Han fann hela tiden sina ämnen och rollfigurer i historien eller i litteraturen. Strindberg, Selma Lagerlöf, Axel Larsen, Fedra…

Men han fick dem alltid att framstå som ytterst mänskliga. Det blev hans storhet som pjäsförfattare. Att hitta det historiska i det personliga och det personliga i det historiska.

2) Flera av P O Enquists pjäser balanserar på gränsen till debattinlägg. Därför är det svårt att sia om deras chanser att överleva. Men ingen undgår att drabbas av I lodjurets timma, en existentiell pärla som borde ha en given plats i framtidens repertoar.

3) P O Enquist har inte bildat skola, han är på sätt och vis en ensam årsring i sin generation, men det går inte att underskatta hans betydelse som exempel, föredöme, en kraft att jämföra sig med. Allt han skrev fick en tydlighet som tvingade oss att känna och tänka efter. Han var offentlighetens självklara dramatiker.

Theresa Benér, teaterkritiker, Svenska Dagbladet, Norsk Shakespearetidsskrift, m.m.

1) Som dramatiker fick P O Enquist sitt stora publika och internationella genombrott 1975 med Tribadernas natt, den bittra komedin om August Strindbergs frustrerade konstnärliga och privata kamp med Siri von Essen och hennes förmodade älskarinna, den frigjorda feministen Marie David. Här grundlades Enquists metod, att i ett konstlöst men ändå lyriskt, modernt språk blottlägga drömmar, ambitioner, sprickor och tillkortakommanden hos kända personer ur nordisk kulturhistoria. Han följde upp med starka porträtt av HC Andersen och makarna Heiberg i Från regnormarnas liv, av Selma Lagerlöf och filmregissören Victor Sjöström i Bildmakarna. Men även en pjäs som Till Fedra var ju en moderniserad omdiktning av en klassiskt upphöjd gestalt, och Livläkarens besök, om den «galne» danske Christian VIIs upplysningsdrivne livmedikus Struensee, undersökte verkliga personers avvikelser från myter och officiella historieskrivningar.

2) Trots att P O Enquist uppehöll sig mycket vid att dramatisera och fiktionalisera ett dokumentärt stoff var han kanske som allra starkast i den drömspelsaktiga I lodjurets timma; Enquist diktar här utifrån sin empatiska solidaritet med en alienerad pojke, som i dialog med en desillusionerad präst och en resignerad terapeut söker kontakt med tillvarons metafysiska dimensioner.

2) P O Enquist har under senare år varit förbluffande sparsamt spelad i Sverige. Kanske beroende på att hans dramatiska texter är klassiskt välsvarvade och ofta psykologiserande, vilket i någon mån går emot nutida spelstilar som är mer fragmentariska och situationsbaserade. Kanske också beroende på att de flesta just behandlar historiska figurer och att denna typ av historieanalys inte varit särskilt lockande för 2000-talets svenska scenkonstnärer?

 I mina ögon framstod P O Enquist inte som en nytänkande Strindbergskommentator. Hans porträtt av Strindberg i Tribadernas natt och i tv-serien Strindberg. Ett liv rymde självklart ett roat intresse för den äldre nationalskalden. Och PO Enquist var påläst. Men tolkningarna hade ofta drag av att Enquist projicerade in sina egna tvivel och aggressioner i Strindbergsporträtten. Egentligen hade de nog inte så mycket gemensamt. Enquist; västerbottningen, idrottaren, i sökande, skuldtyngt uppror mot nyreligiösa, moraliska påbud i sin uppväxtmiljö, kontra Strindberg; en urban, neurotiskt rastlös, europeisk intellektuell och gränslöst kreativ själ.

Johannes Holmen Dahl, regissør:

For min egen del, har jeg definitivt mest kjennskap til I lodjurats timma, som jeg satte opp på Dramaten i 2016. Jeg husker godt hvor engasjert Enquist var i arbeidet med oppsetningen. Vi snakket på telefon underveis og det hendte han kom og så på prøver. Etter god mottakelse ringte han for å gratulere. At han kunne brenne så sterkt for arbeidet i så høy alder og med en redusert allmenntilstand var utrolig. Hans tilstedeværelse betydde masse for meg og for flere andre på teateret. Stykket I lodjurats timma, er dypt personlig og ble til ut av den fortvilede situasjonen han befant seg i 1988. Han var alkoholisert, og etter flere mislykkede forsøk på å bli tørrlagt hadde han gitt opp håpet. Han bodde alene i en vakker leilighet med vindu ut mot Champes Elysees, og hans eneste selskap og samtalepartner var katten August. Han var knapt nok i stand til å skrive. Så en dag snakker katten til ham. For Enquist er dette helt reelt. Katten ber han om å skrive ned det første han husker. Det er telefonnummeret til barndomshjemmet, Sjön tre, Hjoggböle. Skriveprosessen blir veien ut av alkoholismen, og stykket omhandler gjenoppstandelse og Guds under. Enquist skrev på en utrolig særegen måte. Han var brutalt ærlig, og han framstod uredd i behandlingen av vanskelig tematikk. Han stod opp for de svake i samfunnet, de fordømte og han ga dem en stemme. Han kunne sette ord på det uforklarlige, slik som bare det aller største forfattere og poeter kan. Enquist vil forbli en av Sveriges mest folkekjære forfattere, og jeg tror også at flere av hans stykker vil settes opp som klassikere i lang tid.