In i ensamheten
Scenen är mörk, så tänds en tändsticka och belyser en ung flickas storögda stirrande ansikte. Hon för stickan mot en hårlock och bränner sig. I samma ögonblick tänds ljuset över Gisbert Jäkels magnifika scenbild. Här har ute och inne gått i symbios (ett nytt stilgrepp). I mitten står en staty med avbrutet huvud på en väldig pelare, en grupp trädgårdsmöbler väntar på sina gäster till teet och genom halvgenomskinliga väggar ser vi ett postmodernt trapphus. Dörrarna är dolda och taket ersatt av fri rymd.