Ekokritik i holistisk berättarteater

När den visionäre regissören och scenkonstnären Simon McBurney talar om arbetet med Styr din

Drive your plow over the bones of the dead

Text: efter Olga Tokarczuks roman

Regi: Simon McBurney

Scenografi, kostym: Rae Smith

Ljud: Christopher Shutt

Video: Dick Straker

Ljus: Paule Constable

Medverkande: Amanda Hadingue, César Sarachu, Tim McMullan, Weronika Maria, Alexander Uzoka, Tamzin Griffin m fl

Complicité / Théâtre de l’Odéon, Paris, 18 juni 2023

Turné Aten, Hamburg, Geneve, oktober 2023

plog över de dödas ben använder han gärna det botaniska begreppet mycel. En god berättelse, säger han, sprider sina trådar i fina nätverk som förbinder oss levande varelser. Precis som mycel i skogen får träd och växter att kommunicera med varandra under markytan.

Nobelpristagaren (2018) Olga Tokarczuks roman från 2009 försöker upprätta ett fiktionens språk för att formulera just detta; hur allt levande på jorden, i jordens mylla och i kosmos hänger ihop. Och att alla övergrepp vi människor gör mot den minsta insektslarv eller mot större djur kan ha bäring på hela ekosystemet, och slå tillbaka mot människan. Genom Simon McBurney och det internationella scenkollektivet Complicité har Tokarczuks eko-filosofiska litterära text fått ett organiskt och myllrande sceniskt uttryck. Tidvis nästan för explicit – men mer om det lite längre fram.

Teatral förvandling

Complicité, som nu har funnits i 40 år, har arbetssätt och estetiker som bygger på den franske teaterpedagogen Jacques Lecoqs vägar till en fysisk gruppdynamik. Simon McBurney gick Lecoqskolan med bland annat Annabel Arden, Fiona Gordon – och Marcello Magni som mycket sorgligt dog i höstas. Denna kvartett bildade det internationella kompaniet Complicité, vars projekt ända sedan starten har präglats av en kollektivt buren teatralitet och workshopbaserade konstnärliga processer – en form av devising.

Deras uppsättningar kan i stort sett alltid betecknas som typisk berättarteater, där någon framför text som ensemblen gestaltar fysiskt genom att oavbrutet förvandlas, gå in i olika situationer, rollfigurer och skepnader. Complicité har i Simon McBurneys regi radat upp mästerliga verk, hyllade av publik och kritik i mer än 30 länder: Street of Crocodiles, Mnemonic, A Disappearing Number, The Encounter, för att bara nämna några få.

Simultana tider och rum

Sedan drygt tio år tillbaka har Simon McBurney visat ett allt större intresse för att utvidga scenens nu med hjälp av olika teknologier. Där det tidigare framför allt var skådespelarnas kroppar som satte tid och rum i rörelse, så har McBurney kommit att arbeta särskilt mycket med ljud, ljus och video, för att skapa en tät, performativ väv på scenen.

I interaktionen mellan skådespelare och audiovisuella element kan han på scenen bygga upp flera parallellskeenden i tid och berättarnivåer. Med Schaubühnes Ungeduld des Herzens sträcker McBurney ut historien i minst tre simultana tidsskikt. Och i monologen The Encounter utförde han själv en tour de forcegenom att växla mellan olika röster, tidsrum och platser.

Simon McBurneys organiska sätt att arbeta med scenens alla uttryck gör honom och Complicité till kongeniala uttolkare av Olga Tokarczuks klimatroman. Detta desto mer som McBurney nu under längre tid har blivit alltmer uttalat aktivistisk i klimatfrågan. Just med The Encounter tog han upp bland annat det moderna samhällets rovdrift på Amazonas. Styr din plog över de dödas ben är en djupt allvarlig – och rolig! – skildring av en egensinnig 65-årig kvinnas kamp mot jägare, myndigheter, kyrka och etablissemang, i protest mot deras våld på djur och natur.

Astrologin har svaren

Berättarrollen, Janina Duszejko, spelas av Amanda Hadingue. I högt tempo skissar hon fram en rural miljö, präglad av jägarkultur och vanemässig katolicism, där det sker en rad märkliga dödsfall. Hennes teori är att det är djuren som tar hämnd på alla de jägare som hänsynslöst och urskillningslöst skjuter på allt levande i skogen. Hon betraktas i allmänhet som stollig, då hon till polisen på största allvar framför astrologiska teorier om varför djuren slår igen mot människorna.

Janina får sympati från den enstörige grannen Tröger, vars sociala hämningar uttrycks underbart av Complicitéveteranen César Sarachu, av en tidigare elev, Dyzio (Alexander Uzoka), som hon översätter William Blakes poesi med, och av Goda Nyheten (Weronika Maria), ägarinna till ortens second hand-butik. Dessutom ansluter entomologen Boris (Johannes Flaschberger), forskare på purpurbaggen som lägger larver i träden just i den närliggande skogen. Genom hans studier uttrycker Tokarczuk tung kritik mot skogsavverkning som skövlar bort dessa minsta arter.

Etablissemangets arrogans

Amanda Hadingues Janina är ingen charmig liten tant. Hon är ganska näsvis och barsk, är banalt klädd i ett par slitna joggingbyxor (kostym Rae Smith), har troligen inte på lång tid klippt eller borstat det långa grå håret. Hon är en sådan som makthavare ignorerar. Ensemblen är lysande i sitt sätt att gestalta samhällets institutionella representanter: nonchalanta poliser, likgiltiga kommuntjänstemän (kvinnor med komiska lösmustascher) och en korrupt regionpolitiker. I enkla grupperingar lyckas de ge känslan av en kulturellt ogenomtränglig social mur – där individer och oliktänkande avfärdas.

Ovanpå det står Tim McMullan som ortens mäktige präst. Lågmält och självsäkert förklarar han att Gud har satt människan till att styra över djur och natur. Det är blasfemiskt att ge djur samma värde som människor. I en grotesk scen där alla samlats för att fira jaktens skyddshelgon Hubertus (trots paradoxen att just Hubertus kom till insikt om att det var fel att skjuta ihjäl djur) välsignas jägarna och tackas för att de vårdar och reglerar balansen i naturen…

Andra välkända argument från beslutsfattarnas sida är att skogsindustri genererar arbete och tillväxt, och att viltjakt inte bara håller undan rovdjur men också ger mat på bordet.

Ljudeffekter och YouTube-klipp

Det fina med Complicités estetik är att skådespelarnas kroppar ger liv åt till synes «döda» ting, vilket målar fram en holistisk bild av verkligheten. Second hand-butiken skildras genom att aktörerna ställer sig på rad med kläder på hängare, en bokhylla hemma hos en författare tecknas av att skådespelarna står med varsin bok och liksom får böckerna att andas i rummet. Och rådjur i skogen framställs genom att några skådespelare sträcker upp armarna och stretar med fingrarna.

Utöver detta integrerar Simon McBurney teaterns teknologi i det sceniska flödet. Ljuddesignern Christopher Shutt har lagt ett löpande partitur av fågelkvitter, gevärsskott, musik av piano och violin, plötsliga skrik och andra ljudeffekter som man oftare ser i action- och animerade filmer än på teater. Paule Constables ljus skapar rum och stämningar på den nästan nakna scenen, medan videofilmer av natur, eller YouTube-klipp på våld mot djur, projiceras mot en avskiljande fondvägg av glas.

Väldigt ofta används de audiovisuella uttrycken för att understryka eller illustrera något i texten, men det är tidvis störande mycket, så att det inte blir något kvar för oss åskådare att fylla i. Ibland överskuggas ord och handling på scenen av infall och effekter, som om McBurney vore rädd att publiken har tråkigt.

I tidigare verk har han använt ljud och bild för att upprätta parallella dimensioner, utvidga vår förståelse av scenens nu med ljud och bild av något annat. Men här i Styr din plog… är de audiovisuella elementen ofta något som bekräftar det som texten redan säger. Samtidigt inordnas människor och maskiner i en holistisk estetik som är trogen Complicités anda, och helt i samklang med budskapet i Olga Tokarczuks roman.

Solidariskt ensemblespel

Till sist bör det framhållas att Complicité med Styr din plog över de dödas ben ännu en gång visar Simon McBurneys förmåga till innovativa scenlösningar, med enkla medel. Och att skådespelarna visar hängiven närvaro och solidaritet, i gestaltningen av en gemensam historia.