Svensk scenkonst i coronakrisen

Det kändes nästan som att ha seglat med Titanic precis före den sista olycksrutten. Jag bevistade den 12 mars en högintressant premiär på Malmö Operas barn- och ungdomsscen Verkstan, bara några timmar innan det stora teaterhuset släcktes och alla föreställningar tills vidare ställdes in.

Kammaroperan jag såg var Ledaren, komponerad 1959 av Germaine Tailleferre till libretto av Eugène Ionesco; en absurdistisk scenfantasi om ett folk i väntan på en ledare som kanske ska ge dem politisk riktning och mening med livet. Uppsättningen av Maria Sundqvist var den första scentolkning som någonsin gjorts av detta originella verk, men den packades alltså lika fort ner, troligen för alltid.

Digitala utbud

Omvärlden har storögt betraktat Sveriges relativt återhållsamma reglering av kollektiva sammankomster. Den 11 mars förbjöds samlingar med mer än 500 personer, och det skärptes först den 27 mars till ett förbud mot sammankomster med mer än 50 personer. Men alla större svenska scenkonstinstitutioner ställde självmant in sina föreställningar redan andra veckan i mars. Mindre frigruppsteatrar följde strax efter, även om de hade salonger med mindre än 100 platser.

Precis som i alla andra länder är coronakrisen ett tungt slag mot svensk scenkonst. Offentligt finansierade institutionsteatrar, som Dramaten, länsteatrar och stadsteatrar, har i princip annullerat sina föreställningar resten av våren. Dramaten, som i augusti-september skulle arrangera den internationella Bergmanfestivalen, har redan nu beslutat att i stället ta emot de utländska gästspelen utspritt över hela säsongen. Nationalscenen presenterar just nu ett attraktivt urval av uppsättningar från arkiven på den nystartade plattformen Dramaten Play (https://www.dramaten.se/play/). Kungliga Operan har också ett härligt digitalt utbud i Operanplay, https://www.operanplay.se.

Kulturhuset stadsteatern i Stockholm är en av de få producenterna som satsar på en digital premiär, med Michel Houellebecqs Serotonin, nu på påskdagen 12/4. https://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2020/Serotonin/ Förhoppningen är att kunna spela den för närvarande publik i maj.

Fria grupper och mindre teatrar har en betydligt mer prekär situation. Galeasen i Stockholm som just hade haft kritikerrosad premiär på Lucas Svenssons nya pjäs, Irakisk Kristus, stängde efter några få föreställningar. Samma väg gick Orionteatern, som spelade succékoreografen Alexander Ekmans nya verk Kuckel. I likhet med Moment:teater och Teater Brunnsgatan fyra har dessa teatrar uppmanat publiken att köpa stödbiljetter som kan lösas in i framtida föreställningar, eller bett om donationer. Moment:teater gjorde snabbt en livestream av sin uppsättning Inspektören 2020, där man integrerar och kommenterar livesändningens dåliga tekniska kvalitet. Men det blev inte särskilt lyckat, just på grund av sändningens brister.

Den konstnärligt utforskande Malmögruppen Teatr Weimar har stått bättre förberedd genom att redan tidigare ha videofilmat en rad uppsättningar. På webbsidan Dokuport http://www.teatrweimar.se/dokuport.htm visas några av Teatr Weimars högintressanta, multimediala verk där samtiden undersöks genom performance, språk, ljud- och bildkompositioner. Weimar har dessutom i flera år experimenterat med hörspel, och dessa finns på sajten Transistor sound, http://transistorsound.se.

Permitteringsstöd

Sveriges regering har utlovat ett akut kulturstöd om 500 miljoner kronor till «arrangörer, föreningar och enskilda kulturskapare» som har drabbats direkt av inställda uppdrag på grund av coronaviruset. Kulturrådet och Konstnärsnämnden ska fördela dessa bidrag, men det har ännu inte specificerats närmare hur det ska gå till.

Därutöver har teatrar, precis som alla andra coronakrisdrabbade företag, rätt att träffa avtal för att korttidspermittera fast anställda med subvention av staten. Detta gäller dock inte för teatrar där staten, regioner, kommuner och kommunala förbund har «rättsligt bestämmande inflytande». Med andra ord är exempelvis national- och stadsteatrar undantagna från dessa permitteringsstöd. Däremot skulle de i princip ha rätt att förhandla lokalt om så kallat korttidsarbete, där de anställda accepterar att gå ner i lön, men detta tycks ännu inte ha blivit aktuellt. En stor institution som Dramaten har cirka 16 procent i egenintäkter, medan Kulturhuset stadsteatern ligger runt 20 procent, så utebliven biljettförsäljning är troligen än så länge kompenserad av minskade kostnader.

Upprop mot krisfond

I Stockholm kom så förra veckan ett utspel från kulturborgarrådet Jonas Naddebo (centerpartiet). Han utannonserade en kommunal «krisfond» som ska kompensera stadens kulturaktörer. 20 miljoner kronor ska fördelas till de aktörer inom det fria kulturlivet som går miste om uteblivna biljett- och hyresintäkter. Planen går ut på att rädda scenkonst- och musikförmedlare som har fasta kostnader för lokaler och verksamhet, så att Stockholm inte står utan denna kulturella infrastruktur när coronakrisen passerat.

Förslaget möttes med kraftfulla protester från de tänkta mottagarna, då pengarna till krisfonden i själva verket tas från kulturstöd som redan var budgeterat, nämligen som sökbara projektstöd. Det innebär att inga nya projektstöd kan beviljas fram till årsskiftet.

I ett upprop från 1105 professionella kulturaktörer inom främst scenkonst och musik avvisas denna krisfond. Den hotar Stockholms framtida kulturliv, hävdar de. Teaterförbundet för scen och film har likaledes lämnat en skrivelse till kulturnämnden för att begära ett tillskott av anslag, inte bara en omfördelning. Även om scener och lokaler räddas måste det ju finnas sökbara projektmedel så att det kan skapas verk att uppföra på dessa scener, hävdar man.

Teaterförbundet framhåller Berlinmodellen som ett föredöme, där konstnärer och småföretag fått ett tillfälligt kontantstöd mot att de senare redovisar sina inkomstbortfall till följd av inställd verksamhet.

Den 21 april håller kulturnämnden det sammanträde som beslutar om krisfonden, så formerna kan eventuellt ändras till följd av reaktionerna.

I väntan på bättre tider får man glädjas åt de stora institutionsteatrarna, som erbjuder vården att tillverka skyddskläder och visir. Kostymateljéer och verkstäder vid Göteborgs stadsteater har redan gått igång, och flera teatrar är intresserade att gå in i samordnad tillverkning. Just Göteborgs stadsteater hann ha premiär på Becketts Slutspel strax innan huset stängdes efter upptäckten av ett fall med covid-19 i personalen. Förhoppningsvis ska detta slutspel kunna leda till en ny början i höst.