(Porsgrunn): Siri Jøntvedt kommenterer eiga utvikling som menneske, kvinne og kropp i eit rørsletablå av humor og alvor, klasse og kitch.
(Köpenhamn): I Staffan Valdemar Holms stilsäkra, radikala uppsättning av «Faust» lyser skådespelarna i effektfullt samspel med scenens element. Tolkningen är förhöjt sarkastisk men drivs av allvar och sorg över vår västerländska kultur som håller på att krascha i sig själv.
(Oslo): Regissør Eirik Stubø og hans team frir til inderlige Dylan-fans på Det Norske Teatrets hovedscene. Jeg fryder meg over de ulike tolkningene, men er usikker på om jeg har sett kunstneren Bob Dylan i øynene når jeg forlater salen.
«Kampen katastrofefilm» er mer direktesendt fjernsyn enn teater. Selv om vi loves interaktivitet i programteksten, er det lite rom for publikumsdeltakelse. Men gjør det noe? Absolutt ikke.
Sverre Knudsen kommenterer Laila Bertheussens forklaring i rettsforhandlingene, torsdag 1. oktober. Knudsen har tidligere publisert teksten på sin Facebook-vegg.
Hva kaller man det når hvite professorer og studenter påberoper seg en svart identitet? Er det å være en god alliert til en viktig sak, eller å smykke seg med andres lidelser for egen vinning? Grace Tabea Tenga har snakket med Michelle Tisdel.
Andreopponent Merete Morken Andersen svarer på Finn Iunkers innlegg.
Neste høst vil Nationaltheatret være fraflyttet. Men de har fortsatt ikke fått svar på om det kommer en ekstra bevilgning til å bygge en midlertidig hovedscene. – Spørsmålet er om Norge vil ha et nasjonalteater eller ikke, sier Kristian Seltun.
(Mosjøen): «Giedtine – hvem eier vinden?» er snedig tenkt om vindkraft og rettferdighet, men blir stående med noen uforløste tråder til slutt.
(Århus): Christian Lollike har iscenesat den portugisiske forfatter og nobelpristager José Saramagos roman En fortælling om blindhed som en forestilling om vestens identitetskrise under pandemien.
(Stockholm): Lång natts färd mot dag, som spelas på Kulturhuset Stadsteatern, är en lättviktig komedi som behandlar tunga ämnen som vardagsrasism, intersektionalitet och postkolonialism.
Hvem overlever mer enn noen minutter (så mye…? ?) uten å sjekke nærmeste skjerm? Samuel Beckett spøker i bakgrunnen, men Oslo Nye Teater hopper bukk over den moderne klassikeren og går rett i strupen på samtidens rastløshet.
Dramatiker Finn Iunker svarer Merete Morken Andersen, andreoppponent under Iunkers disputas på Kunsthøgskolen i Oslo, 13. januar 2020, der han forsvarte forskningsarbeidet «To scenetekster. Med en kommentar». Merete Morken Andersens innlegg ble publisert i Norsk Shakespearetidsskrift, 14/1 2020.
Ekteparet Tybring-Gjedde la ikke fingrene imellom da de hadde sin dag i rettssaken mot Laila Anita Bertheussen. Det ble en surrealistisk affære med stålregi som kan styrke aktoratets sak. Teaterstykket «Ways of Seeing» hadde en sentral plass også denne dagen.
Man rekker å bli både skikkelig forelska og skikkelig metta på det surrealistiske universet i «Antipodene», hvor dramaturgien er så snedig at den etterhvert oppleves overkonstruert.
Bodø Biennale är en tvärkonstnärlig festival för danskonst och visuell konst, och det som ligger i skärningspunkten däremellan. Ett uttalat mål för festivalen är att lyfta dans- och konstmiljöerna i regionen, och trots att danskonstnärerna bakom festivalens dansdel har lämnat Bodø för huvudstadens mer aktiva dansmiljö så är de fortfarande starka pådrivare för att bygga upp ett starkare dansfält i hemstaden.
"Joe Martin’s (is an) excellent piece on Trump and Richard III. I have been thinking about that play a great deal of late — and hope and pray that tomorrow’s election here will end, like Shakespeare’s play, with the defeat of tyranny and the restoration of sanity and the rule of law. If Trump wins reelection my wife and I will give serious thought to relocating to Europe (she has an EU passport)." - NN, University professor in New York.
We hereby publish the essay by Joe Martin on Donald Trump og Richard III, in the English version, while it also is available in Norwegian translating in the # 2-3 edition of Norsk Shakespearetidsskrift. Red.
Her er årets vinnere av den danske teaterprisen Reumert, med linker til våre anmeldelser av «Penthesilea», i norske Sigrid Strøm Reibo regi (Årets kvinnelige hovedrolle, og Årets kvinnelige ensemblerolle), «Brøgger» (Årets musikkteater), «Det åbne hjertet», SIGNA (Årets performance) og «Dark Noon» (Årets særpris), samt intervju med regissør Tue Bierling i Norsk Shakespearetidsskrift 1/2019.
The Coronavirus pandemic has made obvious that the state can and should control the market by means of strong institutions. In propaganda-art, many of these institutions have already been established. But society has to follow. Everything else is a scandal.
(Köpenhamn): Det danska Reumertpriset för Årets musikteaterforestilling 2020 gick i går till «Brøgger», ett färgstarkt collage med tonsatta texter av författarikonen Suzanne Brøgger. Föreställningen skapar ett rikt universum av passion, svärta och frustande livsglädje.